Jag har hårdpluggat gammal Kraftwerk i veckan som gick. Och det är fördjävla märkligt. Riktigt underligt. För det första - vilka grymt välgjorda skivor det är. Jag har nog spelat The Man-Machine (Die Mensch Maschine) 1 000 gånger - no bull - det senaste 25 åren. Den är utgiven 1978 - no bull (igen). Grejen med den plattan är att den fortfarande låter helt otroligt bra - den låter lika bra i vilken anläggning som helst. Den lät super i min Philps-bandare när jag var 14år - den låter bra i min högupplösta hörlursanläggning - den låter bra i bilen - den låter bra i min mp3-spelare. Överallt! Och jag hittar fortfarande nya lager av detaljer - så otroligt mycket detaljer.

Sen är det det där med svänget - på papperet borde det inte finnas. Jag menar fyra tyska akademiker som bygger sina egna synthar. Det kan väl inte svänga. Jag fattar inte hur det går till - men det gör det.

Ännu mer otroligt är deras über-fantastiska live platta “Minimum-Maximum” från 2005. Herrarna tar sina superklassiker - som förmodligen är det mest inflytelserika låtarna i hela populärkulturens historia - de remixar låtarna när de är i femtioårsåldern och ger sig ut på europaturné. Snacka om risktagande - i praktiken kan turnén bara floppa. Men icke, inte när det är Kraftwerk, istället blir det hur bra som helst. Jag fattar inte.

[youtube ngmbSBHmdo4 nolink]

Från “Minimum-Maximum” - spelningen i Moskva om jag inte tar fel. Jag menar - kolla på bilderna: Fyra stycken tyska 50+:are som står med varsin dator på ett podium. Det blir knappast lättare att smälta av att herrarna är klädda i rutiga kroppsstrumpor (!). Och ändå funkar det. Fattar inte… men bra är det.