Jag har flera gånger läst filmrecensioner som klagar på att det finns en berättarröst i filmen, som till exempel Bladerunner . Vilken version är bäst, orginalet med berättarröst eller directors cut versionen utan? Jag vet inte, men generellt sett är jag lite svag för berättare. Hur kan man inte tycka om Goodfellas berättad genom Ray Liottas/Henry Hills ögon?

As far back as I can remember, I’ve always wanted to be a gangster

Även i musik gillar jag kombinationen av talade och sjungna ord. En riktig höjdare i den kategorin är Prefab Sprouts psalmlika One Of The Broken, där gud talar och sjunger.

Hi, this is God here,
Talking to me used to be a simple affair
Moses only had to see a burning bush
And he’d pull up a chair
…
Sing me no deep hymn of devotion
Sing me no slow sweet melody
Sing it to one, one of the broken
And brother you’re singing, singing to me

En som tar det det här till extremen är Isaac Hayes. På senare år är han väl mest känd som scientolog och som Chef i South Park och som sångare är det väl för musiken till Shaft som dom flesta kommer ihåg honom. Mitt favoritalbum är nog dock Hot Buttered Soul från 1969.

Där finns det bland annat en klassisk version av Walk On By [Bacharach, David] - en lÃ¥t som finns med pÃ¥ min världens-bästa-lÃ¥t-lista [vare sig det är Isaac Hayes eller Dionne Warwick som sjunger]. Men det är en annan cover som jag tänkte pÃ¥, By the Time I Get to Phoenix. Det är en popsÃ¥ng skriven 1965 av Jimmy Webb vid 19 Ã¥rs Ã¥lder och det var en inspelning med Glen Campbell som gjorde den riktigt känd 1967. Ursprungligen var det en standard popsÃ¥ng, kanske med ett litet inslag av country (i Glen Campbells version) och den var 2½-3 minuter lÃ¥ng. Isaac Hayes version är 18 minuter och 42 sekunder…

Den börjar med en drygt 8 minuter lÃ¥ng monolog som är en introduktion till själva lÃ¥ten. Jag tror att den monologen avgör om man älskar eller “hatar” den här versionen. Själva “kärnan” i lÃ¥ten är cirka 3 minuter och sen kommer en 7 minuter lÃ¥ng avslutning som blir intensivare och intensivare, röst, strÃ¥kar, orgel och blÃ¥s. Den stora rysningen kommer efter 8m38s när han börjar sjunga. Visst säger en del, varför inte börja sjunga med en gÃ¥ng? Men jag tror att inledningen förstärker sÃ¥ngen, den bygger upp en stämning. Jag gillar en av kommentarerna pÃ¥ YouTube.

doomp doom—doomp doom!! simple bass line but is killer w/ the organ, hi hat, and issacs speaking vocals. pure soul classic.

Lyssna själva och avgör.

By the time I get to Phoenix she’ll be rising

Här finns hela låtarna [nedladdningsbart och streamat]:
Prefab Sprout - One Of The Broken
Isaac Hayes - By The Time I Get To Phoenix

YouTube-videon har bara med drygt 7 minuter av låten.

[youtube h6xIxzZAOZc]